Så onödig ilska

Så många onödiga konflikter, så många onödiga småbråk och tjafs som gravidförsök leder till. Så mycket negativitet när det borde vara något positivt. Jag ser saken på ett sätt och Felix på ditt annat. Jag känner så mycket ansvar eftersom jag är kvinna. Det är i min kropp som cellsklumpen ska leva och frodas i. Felix har ”ett jobb”. Vi vet att han fungerar eftersom jag har blivit gravid två gånger, är hans del avslutat nu? Är det bara jag som ska ta ansvaret och ta hand om mig själv? Äta rätt, motionera, sova ordentligt, inte stressa och så vidare. Känns som om jag kan gå på i evigheter om just vad JAG som kvinna behöver göra. Jag har känt mig ensam många gånger och tror det kommer fortsätta så. Vi står enade men jag känner mig ensam.

Vi har pratat om det, vi har tjafsat om det, vi har småbråkat om det. Jag har gråtit, Felix vill undvika att prata om saken. Jag försöker få honom att förstå att jag inte kan bli gravid på egen hand, att vi är två om det. Han är påverkad, han är ledsen men han pratat inte. Jag behöver höra hur han mår, jag behöver höra att han förstår problemet i den ekvationen är att han aldrig kommer förstå mig och jag kommer inte förstå honom. Dels för att vi är två olika människor och dels för att vi faktiskt är av olika kön. Han förstår inte vad jag går igenom och jag förstår inte vad han går igenom. Men, självklart, anser jag ju att jag har det värst. Det ska jag erkänna. Jag tycker att han ”glider” igenom och det är en känsla som just leder till mycket onödiga små konflikter. Och som tar mycket av min energi eftersom man blir väldigt trött av att var arg och det kommer aldrig något gott utav att vara trött.

Jag tror att jag väldigt snabbt blir triggad och arg när någon ens nämner vad jag kan göra för att underlätta. För det är en liten anarkistisk feminist som skriker i mitt huvud, varför i hela fridens namn är det bara mitt ansvar som kvinna att ända på mitt sätt? Varför döms det så snabbt i samhället att det är kvinnans ”fel”? Trots att det i väldigt hög utsträckning är mannen det är fel på. Är det en jäkla svårt att inse att man är två om att skaffa barn? Iallafall om man lever i ett förhållande.

Sammanfattningsvis är det många saker som gör mig arg, vilket leder till konflikter, tårar, ångest, nedstämdhet och i vissa fall depressioner. Vilket leder till att det bara blir svårare att bli gravid och därmed är cykeln sluten. Yay. Hur jag än vänder och vrider på det är situationen svår, ibland känns det till och med hopplöst.

Tack och lov är jag och Felix inte ett par som bråk-bråkar. Vi har, på snart tio år, egentligen bara haft fem eller sex stora bråk/gräl. Men då har det också varit riktigt illa. Men att jämnt gå omkring och vara lite små irriterad eller sur gör att ingen av oss mår helt bra. Jag vet hur jobbigt jag kan vara, har jag en dålig period är jag ännu värre. Jag har svårt att se det han faktiskt gör eller förbättrar och ser bara det som jag alltid har sett. Jag får skygglappar och gräver ner mig, blir arg, blir trött, blir ledsen. Får inte sova ordentligt, drömmer för mycket och blir ännu tröttare. Åter igen är cykeln sluten. Många gånger känns det som om jag stampar vatten och hur mycket jag och Felix än pratar slutar det med att största delen av ansvaret ligger på mig. Som kvinna. På ett sätt är det oundvikligt men jag känner att samhället också väljer att lägga i princip allt ansvar på mig, som kvinna.

Testa att googla ”bli gravid” eller liknande. Det står inte så värst mycket om vad en man kan göra, men vad vi kvinnor kan göra är oändligt! Husmorstips, råd från mammor, råd från sjukvården. Jag skulle önska mig följande tips och råd:

”hur du som man kan underlätta för din partner: börja med att fråga vad du faktiskt kan göra, vad du kan hjälpa till med och hur du kan underlätta din partners vardag. Kan du möjligtvis ta mer ansvar i hemmet? Du kan kanske laga mat eller städa någon gång utan att din partner har bett om det. Vem vet, när du minskar din partners stress på den biten kanske det blir lättare att få barn, med mycket ansvar kommer och stress. Sätt din ner och tänk på vad just du kan göra för din partner”.

En liten tanke bara… vem vet, det hade kanske faktiskt underlättat om såna tips fanns att läsa när man googlar…

Så, må ditt kaffe alltid vara som du vill ha det och försök att ta hand om dig.

Frida