Eller inte. Jag avskyr tidiga morgnar. Men Min klibland går det verkligen till den extrema sidan, om jag ska hinna med min buss ska jag helst gå hemifrån 06.58, för att kunna gå i lugn och ro. Jag kan gå 07.00 också men då får jag snedda över gräsmattan (alltså typ varje morgon). Jag är en riktig hemsk snoozare.. en timme är inget konstigt för mig. Jobbigt, men inte konstigt. Jag brukar ha ca 10 min på mig att göra mig i ordning på morgonen, finns en anledning till att jag aldrig har smink. Igår och idag har jag kommit upp ur sängen 06.56, alltså har jag två-fyra minuter på mig att ta mig från sängen till dörren. Det är för stressigt till och med för mig, men jag kommer inte upp! Blir tokig på mig själv. Jag har en sån klocka som ska ”härma” en soluppgång men den dumma saken har gått sönder, den ringer som den ska men inget ljus och det är ljuset som väcker mig. Har haft stora problem med detta i flera år, det är faktiskt inte bara för att jag är lat det är helt enkelt för att jag inte vaknar. Jag sover som allra bäst på morgonen. Det är till och med så att jag fick en ”shake and wake” väckarklocka från en arbetsterapeut på psyk när jag gick på högskolan. Det är alltså en väckarklocka som har en puck som man lägger under kudden eller bäddmadrassen och som skakar hysteriskt när klockan ringer. Det är självklart ljud på den också. Problemet men den var att den hade världens största snooze-knapp precis på ovansidan, det tog nog ett och ett halvt år sen hade jag råkat slå i sönder den.
Kan då påpeka att klockan var ett lån… Tror inte Kristianstad kommun saknar den.
För att gnälla lite till om detta måste jag alltså nu köpa mig en ny väckarklocka. Behöver det där ljuset på morgonen, gärna bländande så jag inte kan ignorera att det är ljust. Funderar på att donera min klocka till Felix, så kan han ha den på sin sida. Dumt att slänga den, den fungerar i övrigt så för miljöns skull får den fortsätta bo i hushållet tills den dör på riktigt. Tyvärr är såna klockan ganska dyra, tror att jag köpte den jag har idag för 1600 kr på rea. Men men… jag måste kunna vakna. Det är egentligen lite pinsamt att en 30årig kvinna inte kan vakna på morgonen men jag har verkligen försökt allt. Även när jag sover bra, vilket jag förvånande nog har gjort, är det ett helvete för mig att vakna. Folk säger att man ska lyssna på kroppen men hade jag gjort det tror jag att jag hade snittat 10 timmar per dygn och jag mår bäst av ca sju timmar. Jag har mycket lättare att gå upp om jag har sovit riktigt dåligt, men det är nog för att jag ändå har varit halvvaken hela natten.
Nåja… det är väl ändå vad som får räknas som I-landsproblem. Dock ett irriterande problem som ställer till det för mig i min vardag. Har aldrig varit morgonmänniska och kommer aldrig att bli, min morgon börjar tidigast klockan nio. Och man bör inte prata med mig förrän jag har fått mitt morgonkaffe, har ett dåligt morgonhumör. Kan också bero på stressen jag orkar mig själv på morgonen genom att inte komma upp i tid.
Sömn är alltid ett intressant samtalsämne, alla verkar ha mer eller mindre problem. För mig började det nog precis när jag blev tonåring, inte för att jag satt uppe jättelänge men fick min första depression vid den åldern så antar att det är sammankopplat. Sömnen är så irriterande viktig, om man inte sover mår man dåligt, om man sover för mycket mår man dåligt. Jag har ofta problem på vardagarna, på helgerna går jag tillbaka till något tonårsstadiet och sover lätt 12 timmar. Kan fortfarande råka sova bort en hel dag, jag är glad om jag kommer upp mellan nio och tio. Sen tänker jag mig att dagens samhälle automatiskt ger sämre sömn, nästan alla människor är stressade, av olika orsaker och har olika sorters stress, men dock stress. Stress leder till för höga nivåer av stresshormon vilket automatiskt leder till sämre sömn. Som kan stressa en eftersom man vet att man behöver sin sömn. Egentligen är livet en evig cykel av stress. Olika sorter och olika nivåer men dock. Sen beror det självklart på vad man är för sorts människa. Jag kan hantera otroligt mycket stress på jobbet till exempel, men jag vet också att jag i längden påverkas av det. Sen stressar jag upp mig själv många gånger, eftersom jag konstant tänker på olika saker. Jobbet följer inte med mig hem, enstaka gånger, men är noga med att hålla jobbets problem på jobbet. Även om jag kan gnälla otroligt mycket om vissa kollegor och situationer, men Felix är ganska skonad från det nu för tiden. Jag och Sara pratar ur oss en massa med varandra.
Jag undrar hur mycket man ska bekymra sig över sömnen, jag menar… jag vet redan att jag riskerar att inte leva lika länge eftersom jag har sömnproblem men jag kan inte heller äta sömntabletter fem kvällar i veckan. Det har jag varit tvungen till i perioder och det är inget jag tycker om, även om jag sover otroligt bra på tabletterna. Men jag hade också en period när jag tog en och en halv och ändå inte somnade… Jag tänker att jag helt enkelt får acceptera läget och göra det bästa av situationen. Skratta mer, ett gott skratt förlänger ju livet så jag kan kanske jämna ut det på så vis.
Nu ska jag sätta mig och försöka hitta en ny väckarklocka, så jag kan börja gnälla lite mindre om den biten. Och bli lite fattigare…
Så.. må ditt kaffe alltid vara så som du vill ha det och försök att ta hand om dig.
Frida
Trekamp - kampen om att bli tre 