Idag vill jag skriva om Emma, min älskade storasyster. Vad skulle jag gjort utan dig i mitt liv? Vem skulle finnas där för mig så som du har gjort genom livet och vem skulle hjälpa mig att ta mig framåt? Vem skulle få mig att skratta, att tänka, att hitta nya vägar att gå? Vem skulle jag oroa mig för? Vem skulle jag göra allt och lite till för? Vem skulle jag ha långa och konstiga diskussioner med? Aldrig har jag mött din like och aldrig kommer jag göra det.
Vi har bråkat, vi har slagits, vi har inte pratat med varandra på flera dagar som tonåringar. Vi har inte haft det lätt, vi har haft det svårt på olika sätt men du har varit där för mig och jag hoppas att jag har varit där för dig. Du har alltid ställt dig framför mig, tagit den värsta smällen. Vi har uppfattat saker olika, hanterat saker olika men ändå möts vi på mitten. Jag kan inte se mitt liv utan att du finns där. Vi är dom vi är, vi är väldigt lika och ändå väldigt olika, både utseendemässigt och till sättet. Jag har genom åren härmat dig på många sätt, vissa uttryck som du använder började jag använda och liknande. Det är nog för att jag är din lillasyster och du är den jag ser upp till. Du är min hjälte och jag vill göra allt för att du ska må bra.
Du är stark, du är stolt och du är omtänksam, du är fantastisk, du får mig att må bra. Du får mig att inse mitt eget värde, du sprider glädje och du är MIN storasyster. Den bästa i hela världen. Jag är så stolt över dig, att du har tagit dig igenom allt, att du har hittat dig själv och att du bara för ett par månader sen hittade någon att dela ditt liv med. Du har kapaciteten att ända dina åsikter, omvärdera hur du tänker och ta till dig nya tankar. Du har alltid tänkt mycket, vi har alltid kunnat diskutera dom mest konstiga saker och jag saknar när vi inte gör det. Jag saknar dig när vi inte pratar och när vi inte umgås, jag har varit dåligt på att ringa. Jag har haft så mycket med mig själv och jag skäms för att jag inte ringde, att jag inte kunde ta mig utanför mig själv och ringa och fråga hur du mår. Jag drar mig undan för jag vill inte belasta dig med mina problem även om jag vet att du alltid finns där för mig. Förlåt för att jag inte alltid berättar och för att jag håller det inne, jag vill berätta men jag vill inte heller att du ska bli belastad.
Syster, det jag vill säga är att jag älskar dig och du är min bästa vän. Jag vill alltid ha dig vid min sida. Tack för att du finns.
Det finns tusen och åter tusen saker jag kan skriva om min syster, men jag tror att du som läser har förstått poängen.
Så, må ditt kaffe alltid vara så som du vill ha det och försök att ta hand om dig.
Frida
Trekamp - kampen om att bli tre 