Helt normal

Så. Allt är upp och ner hela tiden, utan stopp, har en och samma låt på huvudet konstant och plötsligt är jag maniskt inställd på olika saker, till exempel min vikt. Just siffran och så ser jag en helt annan bild av mig själv i spegeln än vad andra gör. Hjärnan går på totalt högvarv och jag är dödstrött, humör växlar snabbare än jag vet inte vad och jag vill bara träna.

Fick svar på mina blodprov igår, dom är helt normala. Det fick igång mig totalt, nu har jag inget problem att hantera, inget konkret. Jag famlar i mörkret och måste acceptera att det kan var slumpen som har gjort att jag har fått missfall och jag hatar det. Jag är inte gjord för att bara sätta mig ner och acceptera, jag är gjord för att lösa saker och nu har jag inget att lösa. Det är bara till att vänta… igen. Alltså reagerar jag på så sätt att jag blir på otroligt dåligt humör, det känns som om inget är värt något samtidigt som jag är sprudlande glad och hänger upp mig på småsaker. Som en låt… jag tror att jag har lyssnat på samma låt över 60 gånger på två dagar, en dansk VM-låt. Jag ska säga det igen, en dansk VM-låt. Jag är dansk, jag kan danska och älskar att prata och sjunga på danska, men seriöst, en VM-låt? Om och om och om och om och om igen…

Vet inte vad det är för reaktion jag har fått, jag fick provsvaren som jag ville ha ändå ville jag att något ”enkelt” skulle vara fel så det kunde få en lösning. Jag behöver något att hålla i och just nu har jag inget alls, jag tröst-shoppar, thats it. Jag tränar, jag försöker att äta, jag dricker inget kaffe och jag minskar på snusen. Mitt i allt måste jag hålla mig hemma eftersom vi har en rådande pandemi. Jag känner mig vilsen och rådlös, ändå är jag på bra humör varannan timme ungefär, det växlar otroligt fort. Jag vet inte om det har med PMS att göra också, har inte börjat ta mig medicin än för om jag tar den förstörs min aptit och då kan jag inte träna optimalt. Men om jag inte tar den är det risk för depression och andra konstigheter, så just nu är jag lite osäker på hur jag ska göra. Jag vet att jag borde ringa och prata med min läkare men har inte tagit mig tid till det, det är svårt att välja. Må bättre men inte ha aptit vilket påverkar träning som i sin tur påverkar mitt mående, eller låta bli att ta medicinen, riskera att få depression, dåligt humör, humörsvängningar och riskera sämre aptit eftersom jag mår dåligt men kanske kunna träna bättre och på så vis förbättra mitt humör.

Allt det där krångliga rullar i mitt huvud samtidigt som jag ska hantera vardagen, med covid-19 och allt. Även om jag ”bara” jobbar inom cancerdiagnostiken och rättsväsendet, alltså träffar jag inga patienter, men även den vården måste fungera och det märks på jobbet att det inte lätt. Både kollegor på labbet och läkare som är sjuka, hemma länge vilket ger högre belastning på oss som är kvar. Men detta är förhoppningsvis en övergående fas, allt kommer att lösa sig, förr eller senare.

Nu ska jag försöka sova, med m in överladdade och röriga hjärta. Det är ett rörigt inlägg men det är vad jag kan få fram just nu, det är ändå inget jämfört med röran som finns i mitt huvud.

Så må ditt kaffe alltid vara så som du vill ha det, drick en kopp för mig också och försök att ta hand om dig.

Frida