Beräknad

Så, igår eller idag var det meningen (eller, bevisligen, inte meningen) att jag skulle få ett barn. Jag ska erkännas jag inte riktigt vet hur jag känner angående det, det känns nog konstigt. Jag vet ju inte ens hur jag borde känna, men jag kom på att det nog är därför jag vill gråta hela tiden idag. Hade jag inte sett dagens datum hade jag inte kommit på det. Funderar på vad jag kan göra idag, Felix hade sagt att vi skulle åka och köpa fler blommor (gröna växter… älskar gröna växter!) men det ser inte ut som om det kommer hända. Jag kanske bara ska sticka till gymmet igen, känns som om det mesta jag gör just nu är att träna och äta. Jag förstod inte hur ”normala” människor äter, i fredags åt jag fyra gånger på en dag, tror inte det har hänt dom senaste tio åren.

Jag tror att jag ger mig själv en fristad och lite distans på gymmet, det enda jag behöver tänka på är vilka muskelgrupper jag ska träna, vilka övningar jag ska göra och så får jag umgås med en av mina bästa vänner, när jag tränar på vardagarna. Vi har tränat ihop i snart tre veckor tror jag, det funkar väldigt bra. Igår tränade jag bara kondition, grymt tråkigt men behövde träna och har lite träningsvärk mer eller mindre i hela kroppen.

Jag undrar om kroppen har eget minne, att min kropp kan komma ihåg vad som borde ha hänt. Det borde den inte ha, hormonerna är borta, allt är borta. Har ju till och med hunnit med ett missfall till, min kropp borde ha glömt allt. Troligtvis är det bara min hjärna som beter sig konstigt, det är den som minns och det är jag som associerar dagens datum med en händelse som skulle varit lycklig med på grund av omständigheter kommer det aldrig att hända, alltså blir det en sorglig dag.

Det jag är tacksam över är att jag har Felix, vad som än händer har vi iallafall varandra.

Jag tror det bästa jag kan göra är att åka och träna, inte bara sitta här och tänka. Och så måste jag äta igen, håller på att bli tokig på allt detta ätande, det är hemskt. Jag är inte van och vet inte om jag någonsin kommer vänja mig, det är bara konstigt för mig att vara hungrig så ofta och faktiskt vara så pass hungrig att jag måste äta annars mår jag dåligt. Hemskt är vad det är, men jag måste, för att min kropp ska må bra.

Må ditt kaffe alltid vara så som du vill ha det och försök att ta hand om dig.

Frida